Recension av Vargflocken och Sjuka Pengar i Nerikes Allehanda

Bokrecension

Det gäller att spela sina kort väl och ha totalkoll inte bara på sina vänner utan även på sina fiender. Speciellt om man befinner sig i den absoluta toppen av de riktigt stora globala företagen. Skillnaden mellan total framgång och katastrof är hårfin och kan, både i Sverige och i USA, sluta som ett fall för domstolar.

En som har erfarenhet av hur det är på de höga höjderna inom de stora läkemedelsjättarna är före detta örebroaren Peter Rost.Efter en kort karriär som läkare och två böcker, en om akutkirurgi och en om "Konsten att köra bil gratis" på eget förlag, gav han sig in i reklamvärlden och hamnade efter några år som välbetald direktör inom läkemedelsbranschen.

Men hans position som vice vd och marknadschef inom världens största läkemedelsföretag, Pfizer, räddade inte honom från utfrysning och sparken sedan han avslöjat oegentligheter inom sitt ansvarområde.Sedan snart två år är han arbetslös och upplever ingen rusning efter sina tjänster varken i USA, dit han flyttade för drygt 20 år sedan, eller i Sverige. Den lediga tiden har han använt bland annat till att skriva två böcker som på olika sätt beskriver hans erfarenheter.

I "Sjuka pengar", som kom på svenska i början av året, ger han sin bild av vad som hände innan han sparkades från Pfizer, som köpt hans tidigare arbetsgivare Pharmacia. Början till slutet på karriären var hans larm om att företaget i USA marknadsförde och sålde tillväxthormonet Genotropin på ett olagligt sätt. Han avslöjade också hur det fuskades med försäljningsresultaten för att "blåsa upp" vinsterna och därmed också bonusarna till de höga direktörerna.Larmen, som gjorde honom till en så kallad whistleblower, sanningssägare, ledde inte omedelbart till sparken. I den amerikanska lagstiftningen finns lagrum som skyddar sanningssägare. Därför kunde han sitta kvar på sin post under en tid trots att han till slut var helt utan arbetsuppgifter. Men så fort det var möjligt såg Pfizer till att han åkte ut.

Hans beskrivning är allt annat än smickrande för de stora läkemedelsföretagen i allmänhet eller Pfizer i synnerhet. Att han sedan engagerade sig för parallellimport för billigare läkemedel och vittnade inför utskott i kongressen bidrog inte till att stärka hans aktier - utom i medierna och i de kretsar som är kritiska till hur det fungerar.

Nu har Peter Rost skrivit en andra version av sina erfarenheter i form av en actionthriller, "Vargflocken", som enligt marknadsföringen är i John Grishams anda. Med "Sjuka pengar" i gott minne är det inte svårt att se parallellerna i händelseförloppet och likheterna mellan författaren och bokens huvudperson. Båda drivs att göra saker som både utsätter dem för risker och riskerar deras positioner.

Men nu handlar det om fiktion, bortsett från några partier där det närmast på skolbokssätt undervisas om de lagrum som skyddar anställda som slår larm om oegentligheter.Och det är en nästan paranoid värld som målas upp där ingen litar på någon och där inga medel skys för att nå målen. Som extra krydda kopplas historien till CIA och ett läkemedelsföretags forskning för att ta fram ett biomedicinskt stridsmedel. Något som verkligen också förekommit enligt nyligen släppta CIA-dokument. En kopia på ett av dessa har Peter Rost påpassligt fått med i inledningen till boken.

Som thriller följer "Vargflocken" modellen med detaljerade beskrivningar av olika händelseförlopp där hjälten nästan alltid är med. Personskildringen däremot håller inte riktigt samma klass. Det känns nästan som författaren disponerat sitt material med tanke på att det ska kunna ge underlag till en actionfilm. Och slutet är definitivt så amerikanskt det kan bli."Vargflocken" torde inte bli Peter Rosts sista bok. Han har i olika uttalanden gjort klart att han kan tänka sig att satsa mer på sitt skrivande. Förutom en egen blogg, där han fortsätter att driva sina frågor och ifrågasätta de stora läkemedelsföretagen, är han numera medarbetare i ett par webbpublikationer, bland annat svenska realtid.nu

Fotnot: I senaste numret av Grävande journalisters tidskrift "Scoop" tas Peter Rosts larm upp som ett exempel på vad som kan hända den som inom företag eller organisationer påtalar oegentligheter.

SÖREN LUND(2007-12-02)